justuandmee.blogg.se

Minns ni tiden då allt var så lätt? Då ingenting kunde förstöra eller hindra en utan dagarna rullade på och allt kändes perfekt? Minns ni då man stod på skolgården med alla sina kompisar omkring en och man alltid hittade på saker med varandra? Alla tillsammans. Minns ni då man stod med sina flätor i vinden och kände sig stor, även om man var liten? Minns ni då allting rullade på bra och humöret var på topp? Jag kommer ihåg känslan. Allt var så mycket lättare då man var mindre. Det var inte storleken eller de små flätorna det handlade om. Det fanns där inne. Inom oss. Jag menar, jämför tiden då och nu. Hur mycket har inte skett och förändrats där emellan? Det är en enorm skillnad. Vi har växt upp ifrån att ha varit barn till att bli tonåringar. Då förändras allt. Man märker hur saker och ting plötsligt blir töntiga. Hur man börjar delas in i grupper och ta roller i plugget. Hur allas olika personligheter som funnits inom dem plötsligt slås samman till en enda som alla sedan ska gå efter. Att vissa plöstligt blir så pass svaga att de inte längre vågar vara sig själva eller stå för vilka de är. Att plötsligt märka att utseendet blir det viktigaste för i princip alla och att det är det enda som står i fokus. Brunkräm, puder, mascara & rouge och inte minst concealer på läpparna. Insidan är som glömd. Det är som om utsidan är det enda på jorden. Det enda som behövs och krävs för att alla ska hajja till och tycka om en. Inte minst alla killar. Ändå är det ingen som lägger märke till någon förändring? Att det inte funkar i längden. Att en kille tycker om en tjej bara för utseendet och inte insidan gör att det inte kommer hålla ändå. Men vem inser det och drar ner på sitt fokuserande på hur man ser ut? Nä juste, ingen.
Personer börjar klanka på andra personer medan vissa står där emellan och får stå ut med att höra skiten dagarna i enda. Skiten bakom ryggen som man får reda på men som sedan dör ut då personen kommer i närheten. Snacket om alla fel på allt och alla istället för att säga bra saker om varandra. Då ingen har tillräckligt med styrka för att kunna säga positiva saker till någon utan istället bara klanka ner eller säga saker som gör att personen själv får status istället. Att man får höra skiten om att personer är "fjortisar" fastän de som nämner det är beter sig precis likadant. Att man kan känna lukten i luften utav att man inte är lika mycket värd bara för att man står för vem man är eller för att man inte är helblonderad som alla andra. Att det inte spelar någon roll hur man än beter sig eftersom det är som bestämt vem/vilka som betyder mest och att det inte går att ändra på. Att man är cool om man skolkar och skiter i plugget och en plugghäst om man bryr sig om sina betyg. Att man är en tönt om man går osminkad och en fjortis om man använder smink. Att man är ful utan de allra nyaste plaggen ifrån butiken och en snobb om man går där med sina märkeskläder. Hur ska man bete sig för att andra ska vara nöjda kanske ni tänker nu. Enligt mig ska man inte bete sig på något visst sätt alls för andras skull. Plocka fram ert inre och lev vidare på det. I framtiden kommer du alltid komma längst med att vara dig själv och att tänka som Grynet: "Ta ingen skit".

en dag går solen ner,
för att aldrig komma mer,
då ska jag stå där stolt och le,
för att jag inte blev en av er.


/J.C♥