varför bloggar du?
Tänk efter....
Varför startade du en blogg? 
Jag startade min blogg för att jag under hela min barndom misslyckats med att skriva mitt livs alla händelser i min dagbok. Jag har alltid tyckt om att skriva men fann helt enkelt ingen ro med att sitta där med min trubbiga blyertspenna och min barnsligt färgglada dagbok framför mig.
Känner ni som jag? Tycker inte ni att det ramlar in nya bloggar varje dag? Har ni någon gång också funderat på om alla dessa som skapar sina bloggar verkligen gjort det för att de själva vill? För att de själva tycker om att skriva och få ner allt textat i rader för att andra sedan ska kunna ta del utav deras liv? Jag har ingen aning om saken, jag kanske har fel? Men jag måste ändå faktiskt helt ärligt erkänna att jag tycker att många går efter grupptrycket. Att många skaffar sin blogg på grund av att det för tillfället har blivit någon slags "status" att ha en. Det har blivit som en grej då folk hakar upp sig på de kända bloggerskorna i landet som tjänar stora summor pengar och har skyhöga besökssiffror på sin blogg. Man blir avundsjuk och försöker uppdatera med text och bilder varje dag och kämpar hysteriskt med att få fler besökare. Men sedan inser man att man inte lyckas. Kanske för att man inte bor i huvudstaden, eller för att man inte har 5 garderober fulla med de senaste plaggen eller 70 par skor i hallen där hemma? Kanske för att man inte har det rätta utseendet eller för att man helt enkelt inte är modell och inte äger en sån där bra kamera att ta extrema bilder med? Kanske för att man inte köper de dyra märkerna och inte lägger upp bilder på dagens outfit? Kanske för att man inte äger en massa fina smycken? Ja, jag skulle kunna fortsätta tills imorgon...
Har ni tänkt på en sak till? Har ni tänkt på hur otroligt fel man som besökare tänker när man ramlar in på en blogg? Hur man liksom låter hela designen avgöra om den är värd att läsa överhuvudtaget. Hur namnet, färgen, och bilderna bestämmer om innehållet är något att ha. Jag har sagt det innan, och jag har inget emot att säga det igen. Är det inte INNEHÅLLET som räknas? Är det inte vad bloggen handlar om som gör att man fastnar och liksom blir kvarhängande och sedan återkommer om och om igen? Den som har det där lilla extra som gör att man aldrig vill sluta läsa. Idag fastnar man bara för rubriker, bilder och utseende. Man orkar liksom inte läsa hela grejen. Vilket man förlorar på.
En tredje sak ni bara inte kan ha missat! Det kan liksom inte bara vara jag som tycker att alla liksom fastnat i samma klunga. Likadan färg, liknande text, samma stil på bilder och alla med samma förutsättningar: att få fler och fler besökare, och massor med kommentarer. Alla står med ett och samma mål och dröm: att komma någonstans med bloggen, att tjäna pengar på den, bli känd i Sverige och att kunna leva på att endast blogga.
Tills sist till min fråga:
Finns det någon där ute som håller med mig? Någon som är ute och läser bloggar och som liksom saknar en annorlunda blogg? En blogg då man vågar stå för vem man är, hur man ser ut och accepterar sitt liv som det är utan att försöka bli som någon annan. Någon som bloggar för att man tycker om det och inte för att alla andra gör det. Någon som har något unikt och eget att komma med istället för att skriva som "alla andra".
Det är skrämmande att personer inte längre vågar sätta ner fötterna på jorden och kunna säga:
Det här är jag, och jag är nöjd med mig själv, som jag är.
/J.C♥
