justuandmee.blogg.se

som alltid fanns där...
Vart tog tiden vägen? Det var sommar. Vinden susade i trädkronorna, havets vågor smekte stranden vid klipporna och solen sken på den mest klarblåa himmel. Inte trodde jag att jag skulle stöta på en sådan som dig då. På bara några ynka få minuter förändrade du mitt liv flera månader framåt. Genom att bara bromsa din cykel framför mig. Vi träffades en dag, brunbrända i sommarvärmen. Glädjen, skratten, leenden. Jag kommer ihåg varenda liten rörelse. Nästan att jag hör din röst klinga inom mig. Ändå så började det krångla. Men jag visste sanningen. Du visste sanningen. Vi visste. Men du blundade för den. Du lyssnade inte. Jag har gort det förr så jag visste att du gjorde fel. Men du insåg det inte förrän det var försent. Jag har väntat. Du har väntat. Vi har väntat. Du är speciell. Du var min bästa vän. Men det är ditt val nu. Det är du som bestämmer fortsättningen. Jag har slutat hoppas.
Men du vet att jag saknar dig.


It´s too late to apologize.                             



/J.C♥