justuandmee.blogg.se

Var inte en vanligt fredag idag. Inte en sådan då man är helt överlycklig över att det snart är helg, & nu till och med lov. För nu när man nästan börjat acceptera och inse att man inte kan göra något åt saken så rivs såren upp igen för många. Även för mig. Jag kan inte beskriva riktigt. Men alla i denna lilla hålan känner ju nästan alla. När någon försvinner känns det, även för de som inte var en nära anhörig till personen. Jag kände mig tom och konstig idag. Tittade på klockan och nästan räknade ner tiden tills din begravning skulle hållas i kyrkan bara några meter ifrån skolan. När vi skulle ha lektioner så försvann vissa lärare eftersom de skulle dit, och vi fick snabbt en vikarie. Vissa elever var också där ifrån vår skola. Kände dig inte. Men har insett att man verkligen tar hårt på när någon bara snabbt försvinner ifrån alla. Man lider med alla andra som man känner eftersom man vet hur dåligt de mår just nu. Varje dag så blickar jag emot huset där din familj bor och tänker på dem och hur de borde ha det just nu. Och inte minst ALLA vänner. Det är verkligen hur många som helst. Alla saknar vi dig här på jorden.

/Vila i frid.