justuandmee.blogg.se

Efter dansen igårkväll har min hjärna gått på högvarv. Vi skulle nämnligen diskutera kläder till uppvisningen som alltid äger rum efter de tio veckorna som alla grupper övat in sina två danser. "Vi kan vara nakna!" hör man någon skämta. Någon annan utbrister: "Kan vi inte ha korta hotpants?" Själv suckade jag tyst. Efter alla år jag dansat så har vi nog haft hotpants på mer än hälften av alla uppvisningar. I alla fall så slutade det med att vi skulle visa både det ena och det andra. (Tänker inte avslöja vår klädsel). Nu till det jag vill komma till. Min fråga är: Vart tar dansen vägen? När jag gick i 1-2:an och lite äldre så var det inte såhär. Men efter åren som gått så har hela föreställningarna och dansarnas inställning förändrats toltalt! Det är inte längre glädjen, känslan, och passionen i dansen som spelar någon roll. Människorna påverkas så sjukt av varandra så att ingen till slut vågar stå för sin sak och inse sanningen. När jag då som liten började dansa så fortsatte jag för att jag tyckte det var så sjukt roligt. Efter åren som gått har det blivit som en hel livsstil. Utan dansen och musiken är jag ingenting. Det är en del av mig. Men ibland får jag känslan av att jag är den enda som känner så för dansen där. Det börjar nya, vilket som är bra i och för sig. Kompisar drar med sina kompisar osv. Kul att folk är intresserade. Om de är intresserade av rätt grej förstås! Dansen. Nuförtiden känns det inte så. Känns som att de drars dit för att de hört det där med uppvisningen, allt folk som tittar och de snygga dansarna. Men dansen då?! Får känslan av att vissa bara är ute efter att få stå på scenen inför hela kommunens befolkning och visa sina smala kroppar i sina tunna kläder, med brösten upptryckta till hakan och sitt falska brunkrämskladdiga fejs. Dansen, stegen, passionen, känslan eller glädjen till dansen överhuvudtaget existerar inte längre. Det är nu bara fokus på att allt som sker ser snyggt och sexigt ut. Att alla i publiken ska ha blicken på just dig. Det där med att det är dansen som betyder och att det du lärt dig under dessa tio veckor nu ska visas snyggt och proffsigt är som bortblåst. De som är duktiga, proffsiga och de med den där glimten i ögat hamnar nästa bakom de andra, kanske för att hon är lite större, lite mer påklädd än de andra eller bara för att hon inte bär den där barbie-hyn som resten av tjejerna på scenen kanske gör. Ska de få ta mer plats än andra bara för det? Varför är utseendet ALLT i dagens samhälle just nu? Är det inte insidan som räknas alls längre?? Ibland undrar jag vad som flugit i vissa utav dagens ungdomar....



/J.C♥