justuandmee.blogg.se

Jag känner mig som ett litet barn. Som bara vill sätta sig och skrika för att man inte är tillräckligt underhållen och för att man vissa gånger måste göra tråkiga saker. Varför tycker man så otroligt illa om just söndagar? Vissa tycker de är helt underbara eftersom det är en helgdag då man är ledig från jobb och skola. Själv känner jag ofta att jag skulle göra vad som helst bara jag slipper höra ordet av dem. Söndagar är alltid sådana dagar då man har en massa måsten. Det är de dagarna då man tar itu med allt det man bara skjutit framför sig under veckan. Alltså man tar hand om alla besvär. Allt plugg som man hela tiden tänkt att man ska göra men sedan kommer tanken: Jag har "hela" helgen på mig! och så skjuter man det framför sig och har det hängande som på en pinne som ett enda problem hela veckan för att man inte bara gjort det färdigt. Som när jag i torsdags skulle slänga i böckerna i väskan efter skoldagen och snackade med Frida om vad vi hade för spanska-läxa, och vi kom fram till att den var tills nästa vecka. Så sket jag fullständigt i den och utbrister: Äh, jag har hela helgen på mig, det är lugnt! Frida: Jag visste att du skulle säga så! Varför tar man bara inte hand om saker och ting direkt istället för att vänta med allting? Allt hade ju varit så mycket lättare om man hade gjort så. Man har ju inte alls hela helgen på sig, för på fredagseftermiddagarna och kvällarna vill man bara ha kul och hitta på saker, likaså på lördagar! Enda dagen på helgen som man har tid på är söndagar. Alltså, det är väl därför man gör de så tråkiga.

                      Logiskt. Typiskt mig.
   
ps. Jag hittade lappen, dax att välja min framtid för 3 år framåt,wiie!


  /J.C♥