friday, you know!
Kan ni tänka er? Ännu en skolvecka är avklarad. Måste ändå erkänna att även om dessa tider i skolan är sjukt hektiska och jobbiga med mycket att göra hela tiden, så rusar veckorna iväg. Jag hinner knappt med. Det dröjer inte länge tills det är påsklov. Vad gött det ska bli. En veckas vila är tacksamt det också. Jag tycker att påsklovet är ett steg på vägen. Ett kliv närmare det mest efterlängtade just nu. Det jag tror varenda kotte går och ser fram emot dagarna i enda. De mest ljusa tiderna på hela året. Då knoppar blir till blommor. Då solen sticker fram bakom de grå molnen och himlen blir mer blå än någonsin. Då värmen omsluter våra kroppar och ger efter en sommarbrun färg på vår hud. Då fåglarna sjunger mer än någonsin och alla bär ett brett leende på sina läppar hela årstiden igenom. Är det inte underbart? Allt är som perfekt. Kanske blir det i år lite extra ljust för just oss. Vi som ska lämna våra sönderskrivna skrivhäften. Vi som ska släppa våra nervässade pennor. Vi som ska springa ut och lämna vår barndom bakom oss. Vi som ska komma ett steg närmare vuxenlivet. Vi som ska sluta grundskolan! Vilken känsla! En del av livet i skolan är då avklarad. Då väntar ny skola, nya kompisar, tankar, lärare, miljöer, inställningar, förutsättningar, och inte minst blyertspennor och skrivhäften. Det kommer bli en stor förändring för många utav oss. Det ska bli sjukt spännande!
Förresten så måste jag berätta om slutet på denna skoldagen. För er som inte vet så har några utav niorna varit på en Polen-resa i höstas för att besöka förintelselägrena där. Idag har de nu redovistat allt det de fick ta del av och lärt sig om utav sina upplevelser där för oss som inte fick åka med. Det kändes konstigt att, efter att ha stått i stora klungor utanför "portarna" till salongen och otåligt väntat på att de ska öppna, helt plötsligt bli inslängd och uppdelad efter hårfärg osv. Sedan puttade fram en till ett bord där 3 personer satt bakom. De skrek "namn!" på tyska. Själva stod vi bara där och fattade ingenting. Då slet en utav dem hastigt tag i min arm och stämplade den med "2 %". När vi hade satt oss i stolar ijämte varann började de springa runt och skrika på tyska, peka och slita tag i flera som skulle dela upp sig och sitta i "rätt ordning". Sedan började själva redovisningen. Men imellanåt så ryckte de samtidigt upp någon ur sin stol och skrek samtidigt som andra saker hände på själva scenen. De visade bildspel ifrån resan och spelade upp musik till. De agerade och visade hur de familjerna som skulle med det tåget, stod på perrongen utan att ha en aning om vad som väntade dem. De visade känslorna och de hade gjort ljudeffekter som passade in på de rätta ställena. Allt var så bra gjort utav eleverna. De avslutade själva agerandet med att alla fick gå fram och tända ett ljus och sända en tanke till de som avled under förintelsen. Det var inte många i publiken som satt kvar kan jag lova. Medan det lyste där på scenen tror jag att många insåg och hade fått ett smakprov på hur allting faktiskt var. Jag menar inte att vi kan föreställa oss hur det var. Det kommer man aldrig kunna göra utan att ha upplevt det. Däremot insåg vi nog att vi människor aldrig någonsin får låta det gå så långt så att vi tillåter detta att ske igen. Till er som medverkade. Ni var sjukt duktiga. Redovisningen var verkligen bra. Jag blev tom inom mig när jag såg den. En konstig känsla trädde fram. Det enda negativa var att vissa personer som satt bakom mig inte visade respekt alls. (Som vanligt). De satte på en signal på mobilen det första de gjorde när de satt sig. Sedan hörde man bara en massa viskande klagomål hela redovisningen igenom. Det enda det la märke till var saker de inte tyckte var bra. Jag blir så trött. Varför inte se det som var bra i det hela istället. Att miljontals människor avlidit på ett sådant sätt är helt sjukt hemskt. De hade i alla fall aldrig kunnat göra den redovisningen bättre, det lovar jag.
Kvällen kommer spenderas med Mattias. Blev bjuden på tacos där ikväll så ska sticka och duscha av mig nu. Eftersom vi har studiedag både måndag och tisdag så blir det en långhelg för vår del, vilket jag inte tackar nej till.
Ha underbar fredag nu sötnosar!
/J.C♥
Yeah. Några veckor tills vi lämnar våra sköna tider i grundskolan. Men minnen kommer alltid att stanna.
Själv, vill jag behålla klassen som den är efter vi har slutat grundskolan.
Ja, redovisningen var faktiskt bra men....
Som min vän sade:
För Mycket Pjäs - För Lite Fakta
Jag måste nämnligen hålla med. Jag tänkte inte på det när vi tittade på redovisningen.
Det finns just mycket mer att berätta om. De hade antagligen fokuserat sig mer på pjäsen än faktan.
Nu kanske du tänker:
Ja, men man kanske vill också veta hur det känndes
De åkte ju till Polen för att lära sig inte känna. Hahaha, nu kanske det låter lite kallt =P
_______________
They say, No feelings no human being
I'd say, No brain no game
haha helvte va du skriver mycket :D du måste ha tömt hela hjärnan på 1 veckas tankar asså! :D haha du skrev fint om hur våren kmr snart! ;) <33 puss