justuandmee.blogg.se

Dagen kan sammanfattas med ett enda ord. Terminen kan sammanfattas med ett enda ord. Året och hela högstadiet kan sammanfattas med ett enda litet j*vla ord! (ursäkta mitt språk). Det lilla ordet kallas "skoltrött" och innebär dock inte att jag tycker att livet och min dag består utav de mest underbara händelserna du kan tänka dig, utan rena motsatsen till det. Jag menar, var är det du spenderar mer än hälften av din vardag någonstans? Var är det det är meningen att du ska lära dig saker? Var är det du måste befinna dig någonstans för att få en framtid? Jo, i skolan! Går du inte i skolan kommer du inte heller komma särskilt långt i livet eftersom du antagligen kommer stå där tomhänt utan varken utbildning eller arbete. Låt mig komma närmare klagomuren för ett tag så är ni vänliga. Visst, det är förmodligen normalt att man är trött på skolan nu i slutet av sista året på högstadiet och allt det där. Men att jag faktiskt varit såhär sur på allt under nästan hela året får mig att fundera. Att jag verkligen inte orkat lägga ner tid på i princip någonting och att jag verkligen börjat hata pluggandet och allt som har med hemarbete att göra. Jag vet att jag kan, jag vet att jag innerst inne vill. Men energin och viljan är inte så stark att så att jag tar tag i saker och ting på fullt allvar och på det bästa sättet som jag innerst inne vet att jag kan. Detta gör mig besviken på mig själv. Riktigt besviken. Jag är dessutom extremt trött på lärarna nuförtiden. Om de märker våra beteenden och även är medvetna om att det är sista året för oss och allt det där så borde väl ändå de finnas där för oss? Stötta, vara positiva och hjälpa till så mycket som möjligt. Låta oss spendera lektionerna ute om vi känner behov av det när solen skiner och huvudvärken spränger i våra skallar, låta oss ha favoritlåten spelande i öronen för att finna en positiv känsla om att det snart är sommarlov och att det är slutspurt som gäller, eller att låta oss äta upp sista biten på godisbiten för att energin ska hålla tills skoldagens slut eftersom skolmaten smakade apskit. Men nej! Ingenting kan man ändra på. Allt ska vara som det alltid har varit. Skolan kommer börja mögla bort om ingenting händer och lärarna kommer troligtvis dras med.
Dagen idag gjorde inte precis min inställning bättre. Att eleverna inte kan behandlas lika utav lärarna är enligt mig en katastrof. Att vissa elever ska bli favoriserade av anledningar som att de visar mer intresse för ämnet som den läraren undervisar i gör mig grymt irriterad. Alla har olika intressen och ska bli behandlade likandant som de som inte tycker om ämnet. De som inte visar intresse ska ju lärarna istället försöka fånga upp och få intresserade istället för att ägna sig åt de som redan tycker om ämnet. Det är det ingen som fattar.

Exempel:
Imorse satt jag och två andra kompisar vid varandra på matten. Jag hade precis löst ett par mattetal ur ett häfte och lagt häftet ifrån mig för att ta fram boken istället. Men då kom vi in på något och disskuterade om det samtidigt vilket vår lärare direkt lade märke till och som snabbt "hoppade på oss" fastän vi bara sade några meningar i vanlig samtalston.

Läraren: Aha! Och här pluggar ni ser jag! Har du inte gjort någonting den här lektionen?
Jag: Ehhm..Jo, jag lade nyss ifrån mig häftet för att plugga i boken istället.
Läraren: Är det något du undrar över eller? Är det svårt?
Jag: Öh, nej det är lugnt...(smile! noot!)

Läraren traskar vidare bland eleverna i klassrummet...
Vi råkar komma in på samma samtalsämne igen, fast mer diskret och tyst. Tyvärr så spestade hon öronen även denna gången och vände sig snabbt om med en irriterad blick och utbrast:

Läraren: Här pratar ni matte eller? (småsur denna gången)
En kompis: Jaa, det gör vi faktiskt , svarade hon och pekade ner i boken.
Läraren: Nej det gör ni inte. Jobba nu!
Jag: Som om de jobbar där borta då eller? , sade jag och pekade bort mot fönstret där en elev satt och snackade med två andra vilket han gjort enda sedan lektionens start (1h sedan).
Läraren: De jobbar jättebra! , svarade hon högt och pekade på de helt andra "favoriteleverna" som satt längst ner i klassrummet med sina blickar hårt fokuserade ner i matteböckerna.
Jag: Men det var ju inte de jag menade, eller hur?!

Läraren ignorerar och går där ifrån...

Det är det jag menar med att lärare aldrig kan lyssna på eleverna. De stänger fullständigt av och går bara sin egen väg. Snabbt och enkelt, som om man snackar reklam för kollektivtrafik eller liknande...

SUCK..




/J.C♥