justuandmee.blogg.se

Idag gjorde jag en sådär typisk och hemsk morgon- tabbe. Jag stängde av alarmet på min mobil när det ringde och tänkte: "Jag SKA gå upp! ...snart. Jag vred på mig och slöt ögonen. Det var meningen att det skulle vara för en stund. Ett litet, litet ögonblick. Men istället så försov jag mig en hel halvtimme! Och om ni vill veta, så är det rent av lisvfarligt när det gäller mig. För det första så är jag helt otroligt seg på mornarna. Allt jag ska göra och hinna med tar i princip 100 år för mig när det är så tidigt på morgonen. För det andra så skulle det vara en ren katastrof för mig att redan första veckan i skolan missa tåget och komma alldeles för sent! Men med lite stress så löste sig allt denna morgon ändå, och jag stod på stationen då tåget rullade in, så det var skönt. Det negativa skedde ju istället då vi alla släpade oss trötta in i klassrummet vid 08.10, och vår lärare undrade varför inte Daniel meddelat oss om vår sovmorgon till klockan 10 som skulle vara idag. Hela Stylist grupp 2 med Moa och Emmy hade sovmorgon denna morgon och vi trodde inte att vi också skulle ha det. Menmen, det var bara att bita ihop och ta det som det blev. Vi delade in oss i grupper och skrev upp frågor som vi skulle ställa då vi skulle intervjua personalen i olika butiker ute på stan. Det var Jag, Lotta, Jossan, Sara och Lousanne som satte oss på bussen ner. Vi besökte Gina Tricot, Din Sko, någon hårsalong och Make up Store.

Frågorna vi ställde i de olika butikerna var...

Gina Tricot

* Vad är höstens hetaste mode?
Svar: Plagg på plagg, stickat, randiga tröjor.

* Nämn 3 måsten inför hösten/vintern..
Svar: Oversize kofta, flanellbyxor och arméjacka.

Din Sko

* Vilken modell på skor är mest inne just nu?
Svar: Höga klackar, både kilklack och fria klackar. Stövlar och boots är vad som gäller till hösten/vintern. Svart är helt rätt!

* Vilka skor är rätt om man nu vill köpa klackfria och mer platta skor?
Svar: Då kan det vara snyggt med någon mer snörning eller andra detaljer. (tex. converse- aktiga)

Hårsalong (kommer inte ihåg namnet)

Kunde inte svara på så myckte om dagens trender innan mässan ägt rum om några veckor. Han berättade dock att det som gäller är mer "enkla" frisyrer. 50-60 tal är vad som är modernt. Inga starka färger eller starkt slingade frisyrer utan det ska vara mer neutralt just nu.

Make up Store

* Hur ska man sminka sig i höst?
Svar: Hon berättade att hon personligen tyckter att det är rätt att nu fokusera mer på läpparna än på ögonen. Att ha färgstarka läppar och att bara ha ett tunt lager mascara och eventuell ögonskugga. Hon tyckte också att sotade ögon blivit lite tjatigt. (själv tycker jag att det är skitsnyggt) Men hon tyckte att det ska vara mer ljusa och "lätta" färger nu.

* Nämn 3 måsten i necessären...
Svar: Ögonfransböjare, foundation & rouge.

Som sagt, detta är svaren ifrån några som jobbar i dessa butiker. 
Alla tycker vi olika. Även om det är trendigt eller ej.

Efter att vi besökt butikerna tog vi bussen upp till A6 för att äta. Har förresten glömt att berätta att vi äter vår skollunch på Dragon - restaurangen på A6 ! Maten vi får välja mellan är helt underbar jämfört med den vi hade på hög - och mellanstadiet! Vi har varje dag 3 rätter att välja mellan och vi får ta hur mycket sallad, bröd och dressing vi vill till maten ifrån salladsbordet också. Perfekt helt enkelt! Varje dag jag kommit hem har jag varit mätt. Fattar ni? Mätt!  Det var jag aldrig förut.

Efter maten stack vi in på Make up Store på A6 bara för att fråga lite om tips med vad som passar för färger som ögonskugga till oss osv. Då hade hon ändå inga kunder så hon berättade och visade oss lite vad som passade till våra ögon och ansikten. Jag fick en sotig look, vilket både hon och jag tycker är skitsnyggt.

 
Dock blev bilderna inte alls lika bra.


Nej, nu ska jag ta ett "break" ifrån datorn ett tag..
Och vet ni? förhoppningsvis så får jag min älskade "skol-data" imorgon! (a)
Då kommer jag blogga mer än någonsin!
Liten, smidig och perfekt att blogga med!


Nu i eftermiddag ska jag få med min pappa ut och övningsköra. Det blir så lätt att det inte blir av annars. Sa jag ta med min pappa? Jag menar, han ska ta med mig.

 
/ Wish me luck.



/J.C♥

Är vad denna onsdagsmorgon bestått av. Inget man direkt uppskattar när man kämpat sig ur den varma, sköna och ja, helt underbara sängen vid 05.15 idag på morgonen. Men det var bara att bita ihop. Vid frukostbordet sa mamma att vädret skulle bli soligt och fint även idag och att det bara kan komma någon enstaka skur. Inte helt sant kanske. När jag stod i badrummet ungefär 10 minuter innan jag skulle åka iväg så satte regnet fart som spö i backen. Det blev omöjligt att ta sig ut och jag sneglade på pappa, han nickade och jag fick en stund senare skjuts ner till stationen. Någon annan möjlighet fanns inte. Där stod alla med sina paraply fullt uppfällda och en del med sina jeans helt genomsura. Vi väntade, väntade och väntade. 06.44 skulle tåget rulla in. Klockan blev 07.00 innan ett tåg ifrån Jönköping- Värnamo kom. Då hoppade tågvärden ut och sa att vårt tåg var inställt och att en ersättningsbuss skulle komma istället. Vi gick bort till busshållplatsen där vi stod i säkert 20 minuter innan bussen kom. Saken var den att även den var proppfull! Vi ringde därför upp vår rektor och han förklarade att det inte var mycket idé för oss att ta något senare alternativ eftersom vi ändå bara skulle gå fram till lunch idag. Jag och Jossan traskade därför oss upp och hemåt igen.

/Ledighet är det bästa jag vet.

Den stora frågan som består är ju vad jag ska hitta på denna dag. Min första tanke var att vara hemma, baka något mumsigt, krypa ner under en filt i soffan och se en härlig komedi eller liknande. Perfekt idag när det är sådär ruggit höstväder utomhus. Men hur kul är det ensam?! Mattias, sluta vara sjuk. Madde, du kan också lägga ner med förkylning, feber och allt vad det heter.

Saknar er.
Himla skit.


Syrran, här kommer mitt schema..du var ju nyfiken!

Måndag

/J.C♥

Gårdagens disskussion i bilen...

Jag: Vem är bäst?
Ida: Jag!
Jag: Nä, jag!!!

Någon sekund efter att bilden tagits hade jag hela denna bubblan utkletad i mitt fejs, tack vare ungen till vänster...

Men det spelar ju ingen roll, för....titta här!

Vem är bäst?
Just det..."JAG"!!!

/J.C♥

Tänk efter....
Varför startade du en blogg?
Jag startade min blogg för att jag under hela min barndom misslyckats med att skriva mitt livs alla händelser i min dagbok. Jag har alltid tyckt om att skriva men fann helt enkelt ingen ro med att sitta där med min trubbiga blyertspenna och min barnsligt färgglada dagbok framför mig.
Känner ni som jag? Tycker inte ni att det ramlar in nya bloggar varje dag? Har ni någon gång också funderat på om alla dessa som skapar sina bloggar verkligen gjort det för att de själva vill? För att de själva tycker om att skriva och få ner allt textat i rader för att andra sedan ska kunna ta del utav deras liv? Jag har ingen aning om saken, jag kanske har fel? Men jag måste ändå faktiskt helt ärligt erkänna att jag tycker att många går efter grupptrycket. Att många skaffar sin blogg på grund av att det för tillfället har blivit någon slags "status" att ha en. Det har blivit som en grej då folk hakar upp sig på de kända bloggerskorna i landet som tjänar stora summor pengar och har skyhöga besökssiffror på sin blogg. Man blir avundsjuk och försöker uppdatera med text och bilder varje dag och kämpar hysteriskt med att få fler besökare. Men sedan inser man att man inte lyckas. Kanske för att man inte bor i huvudstaden, eller för att man inte har 5 garderober fulla med de senaste plaggen eller 70 par skor i hallen där hemma? Kanske för att man inte har det rätta utseendet eller för att man helt enkelt inte är modell och inte äger en sån där bra kamera att ta extrema bilder med? Kanske för att man inte köper de dyra märkerna och inte lägger upp bilder på dagens outfit? Kanske för att man inte äger en massa fina smycken? Ja, jag skulle kunna fortsätta tills imorgon...

Har ni tänkt på en sak till? Har ni tänkt på hur otroligt fel man som besökare tänker när man ramlar in på en blogg? Hur man liksom låter hela designen avgöra om den är värd att läsa överhuvudtaget. Hur namnet, färgen, och bilderna bestämmer om innehållet är något att ha. Jag har sagt det innan, och jag har inget emot att säga det igen. Är det inte INNEHÅLLET som räknas? Är det inte vad bloggen handlar om som gör att man fastnar och liksom blir kvarhängande och sedan återkommer om och om igen? Den som har det där lilla extra som gör att man aldrig vill sluta läsa. Idag fastnar man bara för rubriker, bilder och utseende. Man orkar liksom inte läsa hela grejen. Vilket man förlorar på.

En tredje sak ni bara inte kan ha missat! Det kan liksom inte bara vara jag som tycker att alla liksom fastnat i samma klunga. Likadan färg, liknande text, samma stil på bilder och alla med samma förutsättningar: att få fler och fler besökare, och massor med kommentarer. Alla står med ett och samma mål och dröm: att komma någonstans med bloggen, att tjäna pengar på den, bli känd i Sverige och att kunna leva på att endast blogga.

Tills sist till min fråga:
Finns det någon där ute som håller med mig? Någon som är ute och läser bloggar och som liksom saknar en annorlunda blogg? En blogg då man vågar stå för vem man är, hur man ser ut och accepterar sitt liv som det är utan att försöka bli som någon annan. Någon som bloggar för att man tycker om det och inte för att alla andra gör det. Någon som har något unikt och eget att komma med istället för att skriva som "alla andra". 

Det är skrämmande att personer inte längre vågar sätta ner fötterna på jorden och kunna säga:
Det här är jag, och jag är nöjd med mig själv, som jag är.







/J.C♥

att jag skulle skriva. Rensa tankarna liksom. Men sanningen är att jag inte vet om vad. För hur jag än börjar så leder det till det som jag bara skriver om just nu. Det som tar mest plats i min hjärna för tillfället. Till det som jag inte vill tänka på. Just det ja, att Julia sätter sig på planet till USA imorgon.

Helgen har varit konstig. Liksom "låg" på något sätt. Samtidigt så har den gått på högvarv. Det märks på alla att det inte är som det brukar. Som om alla oroas över att prylarna ska ta för stor plats i hennes resväska, eller till och med glömmas bort här hemma. Om det ändå hade varit så väl. Det enda målet för oss just nu är att få samtalet ifrån henne då hon talar om att hon är framme, att allt gått bra och inte minst ÄR bra. Då är det dax att slappna av. Att förbereda sig för ett år utan henne i huset.

Många utav er kanske tänker att det låter skönt att slippa ett syskon för ett tag. Slippa allt tjafsande om små saker som vanligtvis brukar finnas mellan sig själv och sina äldre syskon. Jag ska inte säga att jag aldrig tjurat på henne eller att vi aldrig varit arga på varandra, men..det är sällan som vi bråkar nuförtiden. Hon finns helt enkelt för en när som helst och var som helst. Hon tänker som jag, och tycker oftast likadant också. Jag kommer sakna de få men underbara promenaderna som vi haft den sista tiden. De där vi pratar ut om precis allt mellan himmel och jord. Allt det som vi inte hunnit berätta för varandra under de hektiska dagarna i veckorna. Då vi stöttar varandra i våra problem och då vi skrattar åt nya och roliga saker som vi upplevt.

Jag kikade in i hennes rum idag och satte en blick på hennes fyllda resväska och på hennes säng där det befann sig högar med kläder. Då pekade hon på hennes garderob och sa: " Du får använda vad du vill, det är bara att ta när jag är borta". Jag log för stunden, men insåg sedan..att det inte spelar någon som helst roll om jag får låna alla hennes tröjor, byxor och andra grejer. Det spelar ingen roll om jag får sitta och plinka på hennes gitarr eller lyssna högt på hennes kvarlämnade skivor på hennes cd-spelare. Det spelar inte heller någon roll om jag får låna hela hennes rum och sova i hela året. För jag kommer sakna henne, ändå.

Önska mig lycka till inför morgondagen.
Det kan behövas.



/J.C♥

Jag kan inte ta mig ur den här situationen. Ansiktsuttrycket, minen på mina läppar och den säkra blicken förklarar absolut ingenting. Utanpå finns inga som helst tecken på den nergrävda känslan som existerar inombords. Inom mig, djupt där nere finns den blytunga stenen av svaghet, rädsla och inte minst oro. Där syns inte skymten utav den styrka som vid detta tillfälle skulle kunna nämnas som livsnödvändig. Hur ska jag någonsin kunna leva mitt liv i ett års tid, utan dig? Den enda mening jag kommer kunna få fram, formas antagligen i stil med: "Jag älskar dig syrran"...

Dagen har varit lång, men ändå kort. Den startade med att jag åt frukost med Ida, Julia och Mattis i den stekande solen på altanen. Efter den värmen var det ingen tvekan över att ett morgondopp i sjön inte skulle komma till skada för någon utav oss. Vid elva tiden tog vi därför bilen ut till Linnerydssjön. Det visade sig att vi inte varit ensamma om denna "orginella lördagsidé" . Många bilar stod parkerade och hela stranden var packad med barnfamiljer. Menmen..ett svalkande och uppfriskande dopp blev det i varje fall. Trots att jag är emot insjöar och dess smutsigt bruna vatten. Jag har blivit rejält bortskämd och börjat jämföra de sjöar vi badar i här hemma med det underbara havet på västkusten.

Väl hemma igen blev det en dusch, göra mig i ordning och att hjälpa mamma lite. Släkten kom hit vid 5 tiden på en liten "avskedsmiddag"  för att säga hejdå till Julia. Jag kan säga att det är i princip lika jobbigt att säga hejdå själv som att se c&j , farmor, farfar och mormor stå där och hålla om henne med tårar som rinner längs kinderna. Lika rörd blir man av att se farmor stå med ett leende på sina läppar då hon berättar om ett fint minne då du var liten. Lika sorgligt är det att se mormors kram som blir ett hårdare grepp av kärlek om din kropp. Lika lidande är det att se hur du kysser din pojkvän om och om igen som en signal som berättar: "vi ska klara det här". 

Lika mycket förstår jag, att du åker nu.
Lika lite förstår jag, hur jag ska fixa det här.

Jag älskar dig Julia.


/J.C♥